Vi är ett härligt gäng tjejer i vår klubb, dock utspridda i olika grupper och åldrar så de blandas liksom in bland killarna och då märks de kanske inte så mycket.
I Torsdagsgruppen är det 5 killar och 6 tjejer så där märks tjejerna lite mer, vi är dessutom 2 kvinnliga ledare så i just den gruppen är det nästan så att killarna tycker att de är minoritet vilket de också är. Vi har märkt att dessa tjejer faktiskt har växt och blivit tuffare på senare tid.
Ibland skämtas det lite om att vi tjejer faktiskt verkar ha lite för roligt och att det är dags att killarna får ta lite plats också. De har ju rätt men samtidigt är det så vi tjejer faktiskt känner i de flesta judogrupperna, på Judotävlingar, bland ledare och domare för det är flest killar och det är de som märks.
En man i min ålder får nog inte lika ofta den där imponerade blicken när de säger att de tränar judo som jag får.
På senare tid har trenden dock börjat vända, tjejerna märks alltmer runt om i Judosverige, kanske tackvare att man anordnar gemensamma tjejträningar, att man uppmuntrar och stöttar varandra, vi vågar tro på oss själva och vi vågar ta plats.
Jag har alltid tyckt att det inte spelar någon roll men å andra sidan är jag så van vid att vi är få tjejer, jag är van vid att mina medaljer inte ansetts lika svåra att ta som killarnas ”konkurrensen är ju större för killarna” Jag har liksom accepterat det tänket av någon märklig anledning. Jag har nog till och med varit delaktig i att det har fått vara så.
Idag hade tjejerna i Torsdagsgruppen planerat in en tjejträning för alla åldrar och alla kunskapsnivåer, vi var tydliga med att alla verkligen skulle kunna vara med.
I morse när jag vaknade så var det snöstorm, jag fick dessutom meddelande om flera som var sjuka och tänkte att detta blir nog en liten grupp men vi får köra på så gott det går.
När klockan väl blev 13:00 hade lokalen fyllts med 16 tjejer/kvinnor från 6 år till 50-årsåldern, där 7 st inte brukar träna Judo. Det blev verkligen en bra mix där det fanns någon för alla att träna med.
Vi körde ett gundläggande pass och det verkade passa gruppen bra även de som har tränat Judo länge och det blev också mycket skratt.
Ja med tanke på att flera av deltagarna kanske aldrig hade kommit sig iväg för att prova Judo om vi inte haft en tjejträning så kanske man behöver köra lite träningar enbart för tjejer då och då, kanske är det den övervägande orsaken till att man faktiskt vågar ta sig dit och prova, kanske skapar det en säkerhet för att också våga komma på de ordinarie träningarna senare. De lär känna oss andra och kanske kan känna att det inte är så farligt.
Någon sa att det kändes så avslappnat och befriande vilket jag tycker var ett bra betyg för det är så det ska kännas. Får man in den känslan så kanske det även kan kännas så i en mixad grupp sedan.
För hur det än är så tror jag att vår egen osäkerhet är vad som hindrar oss mest!
Tack alla som kom
MVH
RoseMarie Tell