I höstas var klubbens cirkel- och kettlebelltränare på SISU:s grundutbildning för ledare. Utbildningen vänder sig till ledare inom alla idrotter inom den ideella idrottsrörelsen och handlar om ledarskap.

Kursen var kort och komprimerad och vi fick direkt börja fundera kring värdegrund och klubbens mål. Hur märks värdegrunden på bemötande och stämningen bland ledarna? Hur påverkar ledares bemötande utövare och föräldrar? Stannar vi upp ibland och tänker efter, eller finns det jargonger som ”sitter i väggarna” och bara fortsätter år efter år?

I Färgelanda judoklubb har vi åtta värdeord; Artighet, Mod, Respekt, Hederlighet, Självkontroll, Vänskap, Ärlighet och Ödmjukhet, men hur är det, tänker vi aktivt på dem och försöker vi alltid att följa dem?

Sen kom vi in på klubbens mål. Är det gemenskap eller resultat och individuella prestationer? Vet alla ledare och medlemmar vilket det är? Den som söker gemenskap kan lätt fara illa om klubben är resultatinriktad liksom den elitsatsande kanske inte når sin fulla potential i en klubb som jobbar mot att alla ska ha kul tillsammans. Allt behövs, det måste bara vara tydligt.

Generellt har idrottsrörelsen en önskan om att vara mer öppen, välkomnande och inkluderande än tidigare. Förr fanns en bred bas av utövare bland barn och unga, men med stigande ålder satsade klubbarna på de bästa för att få fram ett fåtal elitidrottare. Idag vill idrottsrörelsen satsa bredare, oavsett ålder och oavsett om de aktiva vill elitsatsa eller idrotta av andra anledningar.  Därför pratar man numera om att drivkraften och rörelseförståelsens fyra dimensioner varierar för olika utövare.

Social dimension - För någon är det viktigt med det sociala, att känna tillhörighet och bli sedd.

Fysisk dimension - Att träna upp styrka, rörlighet, koordination snabbhet och uthållighet.

Psykologisk dimension – När drivkraften är en stark inre motivation att lösa en uppgift och känna att man lyckas. Tänk bara första gången du klarade att göra en kullerbytta eller att stå på händer.

Idrottslig dimension – När vi lär oss teknik, taktik, strategi och regler för just vår idrott.

Som tränare blir det viktigt att skapa goda förutsättningar för alla deltagare att utveckla sin egen rörelseförståelse. Vi ska bidra till att motivera de aktiva till att utmana sig själva, uppmuntra och ge stöd och skapa delaktighet. Det gör vi genom att var tydliga med vad vi gör, hur vi gör det och varför, oavsett vad som driver deltagaren att vara med.

Under dagen reflekterade vi över mycket mer, stort och smått, kring vad det innebär att vara tränare och vilken del vi har i helheten som är idrottsrörelsen. För min egen del fick jag med mig nya tankar om vad det innebär och en insikt om hur jag kan vara tränare på olika sätt. Särskilt fick jag med mig tre viktiga saker som deltagarna ska få känna när de kommer på mina pass:

·         Autonomi – Medbestämmande. Att känna sig delaktig och ha valmöjligheter.

·         Kompetens – Jag kan! Att lära sig nya saker, känna sig duktig och att få lyckas.

·         Tillhörighet – Trygghet. Att känna sig delaktig och trygg i gruppen och träningssituationen.

Eftersom vi gick flera ledare tillsammans från samma klubb, kan vi fortsätta samtala kring vad det innebär att vara ledare och vilket ledarskap vi vill ha i klubben. Vi har kvar materialet fortsätter bolla idéer och samtala, något som jag vet kommer berika oss och föreningen framöver.

Camilla Widekärr, kettlebellinstruktör